Jag vill dela med mig av små korta minnen som jag hade tillsammans med dig Daniel, Det är sådana minnen som alltid finns där när jag tänker på dig. Dessa minnen är så viktiga för mig när jag känner mig ledsen och saknar dig, för det får mig alltid att inse vilken rolig och fantastisk tid vi hade tillsammans.

Ett av dessa minnen är kvällen när jag, Jimmy och Oskar var hemma hos dig för att spela NHL. Ingen av oss kunde förstå hur man gjorde mål vi sköt och sköt men målvakten var i vägen hela tiden. Vi spelade flera matcher som slutade oavgjort, men helt plötsligt kom du och Jimmy på hur man gjorde mål, och ni utklassade oss match efter match men ni vägrade säga hur ni gjorde. Tillslut blev jag så frustrerad att jag mitt under en match när vi låg under med ett antal mål gick och stängde av huvudströmbrytaren i ren protest. Jag kommer ihåg hur du och Jimmy tokskrattade åt det hela.

Ett annat sådant minnen som aldrig kommer försvinna är vår lilla tävling vi hade emellan oss. Den gick ut på att vi skulle se vem som vann flest gånger mot varandra det kunde vara vad som helst inom skidor. Vi lyckade dock aldrig kora någon vinnare då ingen av oss kunde erkänna att den andra faktiskt vunnit. Oftast ledde detta till vilda diskussioner där ingen någonsin hade ett rätt. Jag kommer ihåg hur vi kunde ligga och lurpassa på varandra under passen så att ingen av oss skulle kunna rycka iväg och säga att vi vunnit en impuls över den andra.

Eller som när vi bokade biljetter till Sonisphere för att se Mötley Crue, Iron Maiden, Slayer och Alice Cooper. Men ett band lockade mest det var Mötley Crue som var ett av dina favoritband, och när dagen väl var kommen så spöregnade det så mycket så att det som skulle vara gräs istället hade förvandlas till en enda stor leråker man var inte torr någonstans, man kunde vrida ur kläderna till och med hälla vatten ur skorna. Men vad spelade det för någon roll du skulle ju få se Mötley Crue live. När de äntligen efter 1-års väntan kliver upp på scenen och drog igång sina klassiska låtar kommer jag ihåg hur lycklig och glad du var att äntligen få se dem spela.

Här nedan lägger jag ut några bilder på dig och mig tillsammans från St Olov något som jag tror vi tyckte vara något av det roligaste som hände under året.

/Johan Ilhamn