Danne var min kusin. Vi hade inte så mycket kontakt men släkt är släkt. På senare år träffades vi bara om det var något speciellt. Självklart har jag massor av minnen av Danne och då framförallt från det vi var små.

Mitt sista minne av honom, sista gången jag träffade honom var när vi firade vår momma/farmor. Hon bjöd oss alla på middag på Arctura. Som vanligt var Danne spexig och glad. Busade och höll låda så vi fick skratta ordenligt. Mest minns jag Bengt-Åkes min när han och Danne tävlat i trapporna. Han var så slut och Danne mös:)

Även om vi inte hade någon tät kontakt tänker jag på honom och hans familj nästan varje dag.

Jag kommer aldrig glömma när mamma ringde och skrek i telefonen att de hittat Danne i skogen. Det är ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. // Malin