Blog Image

Gästbok

Vad kan jag skriva?

Här kan Du som gäst skriva om vad Du vill, ex någon händelse Du upplevt tillsammans med Daniel, allmänna minnen eller om något tokigt upptåg.

Du kan även skriva av Dig Dina känslor som rör Daniels bortgång.

Låt Dina behov leda Dig!

Fina underbara Daniel ♥

Minne av Daniel Posted on Wed, February 27, 2013 21:58:28

Jag lärde känna Daniel när jag flyttade in på elevhemmet samtidigt som han. Första gången jag träffade han så tyckte jag att han verkade lite halvläskig, men den bilden ändrades fort och jag insåg vilken go och härligt person han var. Jag fick även snabbt inse att han älskade att jävlas, och framför allt att jävlas med mig under gymnasietiden. Varje gång han jävlades så gjorde han det med ett leende, så fast jag hellst ville skälla ut han så kunde jag bara skratta, så det var vad jag gjorde hela första året på elevhemmet. Sista veckan på elevhemmet hade Daniel “för mycket saker på sitt rum” (enligt han) så han bodde tillsammans med mig i mitt rum, vi snittade 3 skräckisar per kväll/natt och låg sedan och pratade tills det blev ljust ute.

En annan sak som hände sista veckan i ettan var att Daniel ville låna min cykel och ta med den till Östersund på studenten för att sen kunna cykla hem på kvällen, men jag sa nej för att jag var rädd att den skulle försvinna. Mitt under kvällen i Östersund så kommer Daniel fram till mig och viftar med min cykelnyckel framför mina ögon och säger “Kolla Linnéa vad jag har, du kastade ju ut nycklarna till mig när jag inte kom in igår, hur dum får man va?!” och så la han på världens största leende och ännu en gång kom ett tillfälle då jag ville skrika på han men inte kunde göra något annat än att skratta.

Daniels hälsning i min studentmössa som var “I kamp och krig, utan gemensamt sexliv” beskriver vår relation väldigt bra, som vi bråkat men samtidigt alltid funnits där för varandra när vi har behövt varandra och det är det som jag saknar med Daniel. En vän som man alltid visste fanns där när man behövde honom som mest ♥

/Linnéa Kastemyr



Mitt allra sista minne.

Minne av Daniel Posted on Wed, February 27, 2013 21:22:09

Danne var min kusin. Vi hade inte så mycket kontakt men släkt är släkt. På senare år träffades vi bara om det var något speciellt. Självklart har jag massor av minnen av Danne och då framförallt från det vi var små.

Mitt sista minne av honom, sista gången jag träffade honom var när vi firade vår momma/farmor. Hon bjöd oss alla på middag på Arctura. Som vanligt var Danne spexig och glad. Busade och höll låda så vi fick skratta ordenligt. Mest minns jag Bengt-Åkes min när han och Danne tävlat i trapporna. Han var så slut och Danne mös:)

Även om vi inte hade någon tät kontakt tänker jag på honom och hans familj nästan varje dag.

Jag kommer aldrig glömma när mamma ringde och skrek i telefonen att de hittat Danne i skogen. Det är ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. // Malin



Alltid ett smile!

Minne av Daniel Posted on Wed, February 27, 2013 19:24:28

Som ansvarig för juniorsektionen i ÖSK minns jag Danne som en fantastiskt fin vän. Aldrig ett ont ord och aldrig en tråkig kommentar. Alltid ett smile, ett litet finurligt smile. När vi tränade tillsammans gjorde han alltid sitt bästa och han gav aldrig upp. Under flera år jagade jag honom runt ÖSK-terrängen och vi hade alltid kul. Jag minns så väl när vi möttes på första sträcken i St.Olofsloppet med start i Åre. Strax innan startskottet möttes våra blicker och han log så där finurligt igen. Då sa jag; Nu ska jag jaga dig… Men det blev sista gången vi möttes med skillnaden att det var Danne som jagade mig. Han låg som klistrad i ryggen på mig och när det var 1km kvar då sprang han upp bredvid mig och kollade mig i ansiktet, precis som Tomas Magnusson gjorde i stafetten i Lahti, och sen stack han. Han var nöjd när vi möttes i mål. När jag för ett år sedan var på väg hem från Turkiet (Carl var på JVM) fick jag det tragiska beskedet att Danne hade förolyckats.. Overkligt, fortfarande overkligt! Ta hand om er…

/Jan Q



Fina minnen av en fin person.

Minne av Daniel Posted on Wed, February 27, 2013 18:42:42

Jag hade inte träffat Daniel på flera år innan olyckan, visst såg jag honom då och då, men jag hade inte pratat med honom.
Jag kände honom inte som en vän eller bekant just då, men när vi var små umgicks vi väldigt mycket med Emelie och då även ibland Daniel. Jag minns att jag tyckte att han var stor och läskig, men jag tyckte även när jag blev lite äldre att han var väldigt fin vilket gjorde att jag blev jätte blyg så fort han kom!
Jag tyckte också att han var lite läskig för att han och Emelie bråkade ibland, men jag visste ju egentligen att det bara var små bråk som alla syskon har!
En gång, som jag minns iallafall, fick jag spela ett av hans spel och det tyckte jag var jätte coolt! Och om vi behövde hjälp med något så hjälpte han oss.
På senare år tappade vi kontakten med Emelie och då även den lilla kontakt vi hade med Daniel. Men det betyder inte att jag slutade tycka att han var väldigt fin och snäll! Jag har alltid tyckt det och det är så jag alltid kommer minnas honom. Såklart var han ju inte fel fri, men vem är det? Men han var en genuint snäll och fin person i det stora hela och det är det som är viktigt! Och för att inte tala om att han var en toppen bra skidåkare!
Han var den storebror jag alltid önskat mig, den som driver en till vansinne samtidigt som han finns där och skyddar en när man behöver det.
Jag hoppas det inte verkar som att jag försöker låta som att vi stod varandra nära, för det gjorde vi inte, men hans minne är verkligen värt att föra vidare, för vem som helst kunde se att han var en toppen kille!

Karolin, Fyrån